IDAG FYLLER VÄRLDENS bästa Linda Rydberg år. Fick nyss höra om en galen utekväll i lilla Trollis. Blev lite avundsjuk. Ibland saknar jag allt den staden, hur galet det än låter. Fast det är ju inte så galet ändå. Saknar väl inte själva staden utan mina goingar som finns där. Även om gymnasiet var typ den värsta tiden någonsin så saknar jag den ändå. Att jag och Linda alltid kom försent, våra skolkdagar (hoppas inte mamma läser nu igen ehehe), våra Kalasbodendagar och våra dubbelnougatstunder. Ja, jag saknar nästan till och med Libban. Fast det var nog lite att ta i tror jag. Jag vet inte var jag vill komma riktigt. Mest att jag saknar mina goa vänner. Det känns lite ensamt här uppe ibland, utan dom. Saknar spontanutgångar på Lippan, att få 10 meter långa sms av Sushianne. Saknar att jag och Linda alltid pratade om att plugga men aldrig gjorde det. Saknar Åke, men inte aktiekunskap. Jag vill uppleva studenten igen. Fan, vad kul det var ändå. På flaket var nog den enda gången någonsin som våran klass var en. Folk var liksom glada den dagen. Nej, Trollhättan kommer alltid vara hemma. Nu måste jag plugga lite. Haj