Okej. Big news här alltså. Det var ju det där med att skapa ny blogg och så, tills jag upptäckte att alla tänkbara namn var upptagna. MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEN, så blev det så ändå. Ny blogg alltså, linamariatherese.blogspot.com det är alltså dit ni ska klicka er in om ni vill läsa det jag skriver. Inte för att jag vet om det kommer bli att jag skriver oftare eller så, det får vi se. Jag tackar för mig för denna gången, vi har haft en trevlig tid tillsammans jag och bloggen. Nu går vi mot nya äventyyyyyyr! Alltså, jag är inte så excited som jag låter alltså. Nu är det TB, snart ikapp säsong fyra... Fuck.

Asså, ba så ni vet, så kommer det dyka upp VÄÄÄÄÄÄRSTA grejen här om en stund. Jag lovar, ni vill inte missa det. Kom tillbaks snart så får ni seeeee.

Alltså, allt handlar fan om inställning. Okej. Allt handlar inte alls om inställning, men väldigt mycket. Vet inte om jag blivit inspirerad av Blondinbellas bok eller om jag bara insett något. Om jag vill kan jag sitta här och komma på en jävla massa saker som är dåliga, men jag kan också försöka se något positivt i de där dåliga sakerna eller bara komma på andra saker som är bra. Det behöver inte vara något jättebra heller, man måste bara försöka vara nöjd med det man har och inse att det är så mycket bättre än vad många andra har det.

När jag tänker efter kan jag faktiskt inte komma på något som suger sådär jättemycket i mitt liv för tillfället. Jag går i en bra skola (sen att inte linjen är den jag vill mest i världen är en annan sak), jag har två päron som gör typ allt för mig (även om jag blir så trött på dem ibland att jag vet inte vad), jag har en inkomst (även om det är pengar jag måste betala tillbaka någongång), jag har en SNYGG pojkvän som jag gillar mest i världen (han kan ju självklart också vara lite sådär småirriterande ibland men oftast gillar jag honom), ja ni ser. En himla massa saker som man ibland kanske tar lite för givet, men som för vissa kanske är rena lyxen. Vissa har jävligt svårt för sig i skolan, vissa har inte ens några föräldrar, vissa hittar aldrig någon andra halva, vissa är sjuka och här sitter jag frisk som en nötkärna.

Det här med inställning kan ju handla om småsaker också. Som att städa till exempel. Det är ju inte särskilt roligt, tycker inte jag i alla fall, och det kommer inte bli roligt bara för att man har en bra inställning heller. Men det kanske kan bli lite mindre tråkigt. Man får se det positiva i det också, det blir ju rent och fint efteråt och är det så himla jobbigt egentligen? Och istället för att klaga över hur jobbigt det är att gå upp tidigt på morgonen kanske man istället ska vara glad för att man har något att gå upp till, vare sig det är jobb eller skola.

Nu låter jag kanske överdrivet positiv, men jag tror inte att jag alltid ger det intrycket. Jag är ganska... instängd? Hur fan lät det då? Nej men, jag är tyst och inte den som springer fram och ropar HEEEEEEJ till hela klassen på morgonen samtidigt som jag visar hela tandraden. Jag är lite lugnare, tystare och visar inte så mycket vad jag tycker. Har väl ungefär i hela mitt liv stört mig på detta, velat vara en pigg och positiv människa men aldrig riktigt lyckats ändra på mig. Jag tror jag har gett upp nu. Jag är såhär, det är inget fel i det. Jag kände igen mig läskigt mycket i Lars Winnerbäcks sommarprat som han gjorde för 3 år sedan. Så om ni vill veta hur jag känner inför saker så kan ni ju lyssna på det. Eller så kan ni göra det annars ändå, för det är himla bra. Hela 'sveriges radio-appen' är ganska grym faktiskt. Ladda ner!

Öh, det här inlägget verkar bara spåra ur och leda till ingenting. Kanske är jag lite lycklig för att jag fick ett glatt besked idag. Denna bloggen har väl sisådär en 10 läsare på sin höjd men eftersom jag inte vet vilka ni är så vill jag inte skriva vad det är riktigt. Nu kanske ni tror att jag försöker vara storbloggare, skriva hundra gånger om något som är hemligt så att ni ska bara LÄNGTA efter att komma tillbaks hit imorgon och läsa vad det är för roligt besked? Nej. Så är det inte, bara det att... Äh, jag tänker inte säga vad det är i alla fall. Nu ska jag fortsätta käka mitt äckliga godis (hur fan kan man vara så sugen på något som slutar vara gott efter 3 bitar?) och kolla på TB eller någon annan bra film på min nya favoritsida. DEN ÄR OCKSÅ HEMLIG TYVÄRR MOAHAHAHAHA. Synd för er. BYEEEEEEEEE.

Jösses vad mycket saker jag tänkt på det senaste, saker att skriva på bloggen. Men så har tiden vunnit och jag förlorat så det har inte blivit någonting med det. Nu kan jag inte ens komma på vad jag har tänkt skriva så vi hoppar över det helt enkelt.

Sen har jag också funderat på hur jag ska göra med det här med blogg och allt. Fortsätta skriva typ en gång i veckan? Sluta skriva, skriva oftare, byta blogg, ha kvar samma... Jag vet inte. Egentligen hade jag nog velat starta en ny, stör mig så förbaskat på namnet fast låten är ju fortfarande grym såklart. Det har liksom inget med mig att göra bara. Något med mitt namn hade väl varit passande men allt verkar vara upptaget. Varför heter man inte något lite mer ovanligt kan man undra i dessa tider.

Annars då? Ja. Har väl börjat i en ny klass, ny skola, ny stad. Göteborg, biomedicinsk analytiker för er som inte visste. Inget fel med något egentligen men jag vet inte. Det är något som inte är riktigt rätt. Att sitta där och se på alla lyckliga jävla läkarstudenter och inse att man aldrig kommer tjäna över 25 000. Det har ingenting med pengar att göra egentligen (jo det har det, det vet alla men det är sådant man inte ska erkänna egentligen), jag vet bara att läkarprogrammet vill ha mig egentligen. Jag har bara inte kämpat tillräckligt mycket. Jag har i alla fall bestämt mig för att ge högskoleprovet en chans till. Jag kommer varken sätta 2.0, 1.9 eller ens 1.8 men jag måste ge det ett försök. Mirakel har väl inträffat förut liksom. Sen är det ju matten också, men det går förmodligen ganska lätt att lösa. Nu vet ni. Jag har ingen lust att sitta och säga att BMA är min dröm, det är det inte och kommer aldrig att bli men ibland får man nöja sig. Eller skylla sig själv kanske, jag vet inte. Nu ska jag göra något av denna dagen, vad det blir får vi se. Ha det gött!

Jag tar väl ungefär aldrig kort med min mobil, tänker att kameran suger och så (Iphone 3G liksom) men den tar faktiskt helt okej bilder om det bara är rätt ljus. Fast den suger såklart när det är mörkt. Så kan det vara. Nu ska jag ut på promenad serri. Haj.

Idag har jag fan varit duktig. Långpromenad, gräsklippning + att jag har städat hela jäkla övervåningen. Grundligt. Nu blir det fika och imorn kommer Månisen! Det blir fint det. Om en vecka åker jag till Lucas. Det blir också bra. Fint. Hejdå.

När jag var ett barn talade jag så som ett barn, mitt sinne var så som ett barns och du vet
jag hade barnsliga tankar men vi är inga barn längre eller hur.

Lucas flyttade till Stockholm igår (känns som det var typ 2 veckor sen), det var inte så roligt. Det ÄR inte så roligt. Jag är orolig för honom hela tiden, jävla tönt är jag. Och så saknar jag honom. Så det suger ju ganska så mycket och så. Men jag åker nog till honom om 10 dagar redan så det känns ju ganska bra. Min fina Lucas. Tänkte att ni ville veta. Som med allt annat jag skriver här. Ehe. Godnatt

Jaha. Fyller 20 idag, men det känns inte alls. Fest i lördags med alla bästa och igår för släkten, så jag är redan färdigfirad så att säga. Idag har jag jobbat på det värsta stället i världen, Ford, inte den bästa presenten direkt. Men får väl hoppas att dagen blir bättre. Sitter för tillfället och försöker skriva 'tack' på så många olika sätt som möjligt på facebook. Känns lite tråkigt att skriva samma till alla men ganska löjligt att försöka sitta och skriva det på olika sätt också. Tillslut fattar jag inte ens varför man tackar, äsch. Jag är ju ändå tacksam att folk skriver så, då säger man väl tack. (Väntar bara på att några ska gratta som tydligen glömt bort mig, fast dagen är ju inte slut än. Jag är en tönt ja.)

Dagens kärlek är förresten 25 med Oskar Linnros. Sjukt bra ju. Alla andra är väl förmodligen trötta på den redan men jag har aldrig riktigt fastnat för den förut. Sådeså va!

När man borde vara nästan fjantigt glad men inte är det. Ungefär så.

Just nu vill jag mest bara lägga mig ner och dö. Eller i alla fall dö och sen vakna upp och må bättre. Jag har fått urinvägsinfektion och för er som inte har haft det så är det bland det värsta som finns i hela jävla världen. Det känns som man är sådär extremt kissenödig hela tiden plus att det gör ont i magen och svider i hela jävla allting. Låter inte ens hälften av så illa som det är heller. Jag skulle gärna byta ut detta mot feber eller halsont just nu. Vårdcentralsjäveln är ju stängd nu också och imorgon jobbar jag, fast om det är såhär katastrofalt imorgon ska jag fan inte jobba. Men nu ska jag fortsätta dricka mina två liter vatten. Jävligt jobbigt men man får ju kämpa lite. Puss hoppas ni mår bättre.

Sån här hårfärg hade jag förut. Fast på bilden hade jag plattat håret och sminkat mig. Det var inte lika roligt att se det mig själv i det håret när det var krull-frissigt och jag var utan smink. Som idag. Jag fick nog. Fan vilken pussmun jag har förresten.


Så därför blev jag brun igen. Väldigt långt blev håret också. Men jag ska nog (ja, jag färgar håret typ varje dag nu för tiden) faktiskt ta och gå en nyans mörkare till. Jag gillar faktiskt att vara brunhårig, grejen har nog mest varit att jag hela tiden har haft en väldigt ful brun färg?


Såhär snygg är det nog inte många som är. Hahaha.

ibland vill jag bara stanna tiden. jag vill inte att lucas ska åka till stockholm, jag vill inte att alla ska splittras från varandra. visst, jag har bott hemifrån i ett helt år men då har jag dels haft lucas hos mig varje dag och dessutom var vi hemma typ varannan helg. nu känns det som alla bara kommer splittras från varandra. jag vet inte ens vart jag ska. jag vill ju till norge men då krävs det ju att man har lite pengar, och det har jag väl inget överflöd av direkt. vi får se. inget blev som jag tänkt mig. min plan var väl att jag skulle komma in på apotekare och att lucas skulle praktisera i gbg. det hade jag gillat mer men nu är det ju som det är. vill bara inte förlora min bästa finaste älskling i hela världen. usch blir bara deppig när jag tänker på det. ska väl göra något annat nu. typ, vet inte. godnatt

nu sitter jag här med färg i håret, igen. och för andra gången idag. innan gjorde jag nämligen slingor och det tog ganska så sjukt lång tid. dessutom blev slingorna/håret orange-rosa. såg ganska brutalt ut. tänkte att jag skulle bli tvungen att åka ut och köpa typ svart färg men nu börjar det faktiskt se bättre ut. aja, vi får se hur det blir. det är ju tur att man kan färga över mörkare om det blir katastrof i alla fall.

idag skulle jag egentligen åkt med 'gänget' till gbg och gått till trägårn. vet inte vad som hände. jag tyckte klockan var lite när jag började färga håret och sen ser jag ett sms där det står att dom hämtar mig om en halvtimme. sådär va när man har blondering i hela hövveeee. nja. nu måste jag spegla mig igen. intressant detta. puss

det kommer aldrig finnas nåt som heter rätt tid,rätt plats.

the motorhomes är ett bra band. upptäckte dem nyss. skulle rekommendera er att lyssna faktiskt. finns på spotify och så. har så mycket i mitt huvud just nu men jag känner att det får stanna där. har suttit och skrivit ett antal inlägg men inte känt att något blivit bra. så, ja... det får bli såhär. vi kanske hörs någon annan dag, kanske inte. man vet aldrig i dessa tider. hur länge man lever. nu tror jag inte att jag kommer dö inom den närmsta framtiden men man vet ju liksom aldrig. hur ska man kunna det?