kanske är lite töntigt men. jag har velat tatuera in ett ankare ungefär hur länge som helst, inte bara sen jag hittade det perfekta stället utan själva tanken på ankare har jag haft i ett par år. nu ser jag bara folk överallt som tatuerar in ankare, menar självklart inte att dom härmar mig men att det känns som att det blivit en trend. gillar inte riktigt tanken på att vara en i mängden på det sättet, låter töntigt men hur kul är det? typ 'hej jag har ett ankare på armen' jaha som alla andra då! men vill ju fortfarande ha det, eller ska, vet bara inte riktigt när, var och hur. åh, vad sugigt. denna gången, med ankaret som ändå är den tatueringen som är viktigast, så ska jag tänka på stället och formen och storleken riktigt jävla länge så det blir perfekt. skiter i om jag gör den om ett år och folk tänker 'jaha hon härmar alla andra'. skitsamma. sen jag började lyssna på winnerbäck har jag velat det, och det var ju minst tre år sen. så ja. nu låter det som att jag ska försvara mig så inte alla ska tro att jag härmar folk som gör ankare, inte så, ville mest bara uttrycka min frustration över att det blivit en sån jävla trend. stör mig.

nu måste jag börja med kemin. jävla tråkiga dag förresten. sitta ensam i sunne och göra en kemihemtenta. fy fan vad tråkigt, men måste man så måste man. puss puss