ibland vill jag bara stanna tiden. jag vill inte att lucas ska åka till stockholm, jag vill inte att alla ska splittras från varandra. visst, jag har bott hemifrån i ett helt år men då har jag dels haft lucas hos mig varje dag och dessutom var vi hemma typ varannan helg. nu känns det som alla bara kommer splittras från varandra. jag vet inte ens vart jag ska. jag vill ju till norge men då krävs det ju att man har lite pengar, och det har jag väl inget överflöd av direkt. vi får se. inget blev som jag tänkt mig. min plan var väl att jag skulle komma in på apotekare och att lucas skulle praktisera i gbg. det hade jag gillat mer men nu är det ju som det är. vill bara inte förlora min bästa finaste älskling i hela världen. usch blir bara deppig när jag tänker på det. ska väl göra något annat nu. typ, vet inte. godnatt

nu sitter jag här med färg i håret, igen. och för andra gången idag. innan gjorde jag nämligen slingor och det tog ganska så sjukt lång tid. dessutom blev slingorna/håret orange-rosa. såg ganska brutalt ut. tänkte att jag skulle bli tvungen att åka ut och köpa typ svart färg men nu börjar det faktiskt se bättre ut. aja, vi får se hur det blir. det är ju tur att man kan färga över mörkare om det blir katastrof i alla fall.

idag skulle jag egentligen åkt med 'gänget' till gbg och gått till trägårn. vet inte vad som hände. jag tyckte klockan var lite när jag började färga håret och sen ser jag ett sms där det står att dom hämtar mig om en halvtimme. sådär va när man har blondering i hela hövveeee. nja. nu måste jag spegla mig igen. intressant detta. puss

det kommer aldrig finnas nåt som heter rätt tid,rätt plats.

the motorhomes är ett bra band. upptäckte dem nyss. skulle rekommendera er att lyssna faktiskt. finns på spotify och så. har så mycket i mitt huvud just nu men jag känner att det får stanna där. har suttit och skrivit ett antal inlägg men inte känt att något blivit bra. så, ja... det får bli såhär. vi kanske hörs någon annan dag, kanske inte. man vet aldrig i dessa tider. hur länge man lever. nu tror jag inte att jag kommer dö inom den närmsta framtiden men man vet ju liksom aldrig. hur ska man kunna det?

Just nu har jag ganska fruktansvärt tråkigt. Det borde man inte få ha på fina sommarkvällar, men så kan det ju bli ibland. Nu väntar jag väl mest på att Lucas ska komma hem så vi antingen kan se på film eller sova. Så roligt kan man ha! Ska nog snoka mig in i Lucas dator nu och kolla på någon film eller serie. Datorn har inget mer att erbjuda idag känner jag. Men ni får ha det bra och så. Godnatt!

Går åt helvete med allt.

Saknar mitt hål i örat så in i norden förresten. Fint var det. Nästa gång jag känner att jag har en hundring över så blir det ett nytt. Längtar (tönt jag vet).

KOLLA PÅ HONOM. Så fruktansvärt gullig och söt så man bara vill lägga sig ner och dö.

Mitt i allt lipande också (nej jag lipar inte på riktigt, men det kommer väl en tår då och då haha) så tänker jag lite på att Lucas förmodligen ska flytta till Stockholm i fyra månader om en månad. Kommer fan dö. Vissa tycker väl att jag är en tönt för det med och bla bla bla vissa har distansförhållande. Men nu är det så att jag har träffat Lucas mer eller mindre varje dag i snart tre år och vi har bott ihop i nästan ett år. Hur kul är det då att kanske ses en gång i månaden eller knappt det? Inte så kul. Men bra på sitt sätt också kanske. Jag lär ju få sakna den killen ganska rejält. Uhuuuuu. Sen känner jag väl att om vi tycker om varandra tillräckligt mycket så kommer det gå galant. Skulle man inte klara en sån här grej är det väl inte så mycket att ha ändå. Det lät väl ganska konstigt och jag vet att jag klarar det, liksom "nej nu gör jag slut för jag saknar dig för mycket" typ. Nej. Om jag nu kommer in på någon utbildning (FAN ta vhs/studera.nu) så får jag väl satsa på att passa in i en ny klass och komma igång med studierna från första början. Och visst fan kan jag åka och hälsa på Lucas om jag bara inte slösar massa jävla pengar hela tiden. Ska vara duktig. Så är det. Nu ska jag invadera Lucas dator och se på en film, eller kanske lite Mia och Klara. Hahaha älskade brudar alltså. Dödar dom snart!

Sitter för tillfället och lipar till Biggest loser, vissa har ju typ gått ner 50 kilo. Haha okej, kanske inte riktigt men ändå. Fan vad sjukt. Duktigt alltså. Jag skulle faktiskt vilja åka på något himla fatcamp. Haha. Vet att jag inte behöver gå ner 50 kilo (då är jag död) eller inte ens speciellt mycket men om man liksom var på ett ställe där folk tvingade en att träna och där man fick si och så mycket mat och sen var det slut med det. Men egentligen är det väl bara att ta sig själv i kragen. Synd bara att jag sitter här med mina chips och min cola. Man blir väl inte jättesmal av det, men gott är det. Något bra i det dåliga. Nu ska jag sluta skriva, det var tråkigt. Hej.

Det där med att man försöker bli smal. Det där med att Lucas köpte 1,3 kilo godis igår. Det där med att man blev bjuden på lyx-hamburgare idag. Det?

I förrgår gick jag en liten promenad och då tänkte jag på så himla mycket saker. Jag tänker alltid mycket men det är inte så ofta jag skriver här. Ibland är det underbart skönt att bara få skriva av sig men ibland duger det alldeles utmärkt med att bara ta en promenad och tänka över saker och ting. Imorgon (om det inte spöregnar vill säga) ska jag försöka ta mig runt slussarna här i staden. Och så ska jag försöka göra det någon gång ibland. Det är så bra på alla sätt. Man får motion, frisk luft och en massa rensade tankar. Jag brukar bara vara alldeles för lat för att ta mig i kragen och göra det, även om det är skönt liksom.

Idag har jag förresten hälsat på mina päron i Fiskebäckskil. Det var mysigt. Lugnt och fint. Fick nog inte så mycket färg tyvärr fast det var fint väder, men det är väl en piss i mississippi (jävla jobbigt "ord"). Ville mest bara säga att det var mysigt. Nu vet ni. Även om jag dissade dig Susanne. Sorry! Haha.

Jag har fastnat för Maggio's album nu. Jag har liksom tyckt att alla låtar varit halvbra sen de kom, men nu har jag blivit frälst. Typ. Brukar vara så ganska ofta för mig. Jag har ganska svårt att hitta ny musik eftersom jag oftast inte gillar de riktigt bra låtarna från första början. Eller, tycker väl oftast att "den var okej" men sen glömmer jag bort det. Men sen när jag väl fastnar för en låt, eller ett album, då blir jag besatt. Typ, "nu måste jag gå hem för jag ska lyssna på den här låten". Jag kan verkligen känna ett sug efter att lyssna på en viss låt. Vet inte riktigt hur jag ska förklara. De flesta gillar väl musik men jag älskar det. Så jävla underbart så att jag skulle kunna skriva en hel roman om alla låtar jag älskar. Verkligen alltså. Jag älskar att sjunga med också, men det har nog inte så många av de jag känner märkt. Jag vet att jag sjunger väldigt fult, förmodligen ibland också i ganska fel ton. Därför håller jag tyst. Vissa tycker nog att jag är töntig men jag vet själv hur mycket jag stör mig på folk som alltid sjunger och det låter helt jävla fruktansvärt. Det är som att jag skulle smaska med flit när jag vet vilka panikattacker jag får när andra gör det. Jag har inte tyckt det länge men nu kan jag nästan inte förklara med ord hur fruktansvärt jag tycker det är när folk smaskar alltså. Får panik och vill bara springa därifrån. Så jävla... störande bara. Nog svamlat från mig ikväll, ska fortsätta dra igenom "Satan i gatan". Puss på den idag.

Det känns som attt var man än läser så handlar det någonstans om vikt, om låren går ihop, tjock mage... Hur orkar människor hålla på? Varför bryr sig vissa så jävla mycket om hur andra ser ut? Visst, jag tycker också det är hemskt med de som svälter sig och väger 40 kilo och sen är det väl inte jättehälsosamt att väga 100 kilo heller. Varför kan inte folk få väga vad de vill? För man bestämmer ju faktiskt det själv. Vissa påstår ju att de har fel på metabolismen och sånt där. Det är ju bara trams. Visst, vissa har lätt för att gå upp i vikt och vissa gör det knappt vad de än äter. Men då får man väl utgå från sina förutsättningar, som med allt annat. Går man lätt upp i vikt får man väl käka mindre då, inte så roligt men det finns väl värre saker kan jag tycka.

Sen att vissa verkligen blir avundsjuka på andra som går ner i vikt. Hallå? Banta då. Eller något. Det är så himla enkelt, man äter mindre än man gör av med. Sen att själva grejen inte är så lätt kanske, men då får man väl överväga om det är värt det. Nu har jag väl gått upp några kilo sen vi flyttade till Sunne, det beror förmodligen på att vi inte haft råd att köpa speciellt nyttig mat (dålig anledning, men nyttig mat är fan dyrare), sen att jag varit ganska lat på träningsfronten. Eller vadå ganska? Jag har varit skitlat. Dessutom har det blivit endel festande det senaste och lite onödiga turer till Donken osv. Jag kan inte påstå att jag gillar det, men jag vet ju vad det beror på och vad jag får göra för att gå ner de där kilona. Det verkar som att folk som är överdrivna åt det ena eller andra hållet bara skyller ifrån sig. Typ ''jag blev tjock av mina p-piller'' eller ''jag är inte alls smal, jag har inte ätstörningar''. Jag vet inte. Jag tycker bara det är så jävla mycket fokus hela tiden så det är väl knappast konstigt att vissa bantar ner sig för mycket. Ja, ja. Nu blev detta ett himla långt inlägg men förstår inte varför det ska vara sånt hallå. Man är tjock om man har storlek 38 typ. Crazy people.

En sista sak bara. Om man säger till folk att unna sig det de vill så är man ett fetto, och om man uppmanar folk att äta nyttigt så har man anorexia. Om alla skulle sluta uppmärksamma sånt här så mycket så vore det förmodligen mycket roligare att gå på stranden i bikini. Tror jag i alla fall. Nu måste jag städa lite till, kommer ju för tusan människor hit idag. Puss

Idag har jag inte ett jota inplanerat, förutom att det blir lite barty ikväll men dit är det ju långt. Egentligen borde jag tvätta, diska, städa bla bla bla... Men har man lust med det då? Inte direkt va. Helst skulle jag vilja ligga framför tv:n och antingen kolla på Skilda världar eller True blood. Men nu är det ju så att jag inte har någon av de boxarna här hemma och tur är väl det. Då hade det inte blivit många knop gjorda här idag. Därför tror jag faktiskt att jag ska försöka vara lite produktiv idag. Göra en grym spotify-lista. Tvätta all smutstvätt, diska tre dagars disk, städa toaletter, dammsuga, städa min övervåning... Det låter ganska tråkigt men gud vad skönt det ska bli efteråt. Yes. Nu kör vi då! Full fart.

Studera.nu suger ju. Det står för tillfället att jag inte är behörig till Apotekarprogrammet, vilket jag är, och idioten jag nyss ringde påstår att jag ska vänta en vecka till? Jahopp, får väl göra det då. Känns ganska irriterande bara.

Förresten, Peace & Love var självklart grymt. Det förstår ni väl ändå, liksom. Vädret var fint, jag såg lite för få band, Håkan var grym, ölen var ljummen, folket var bäst. Ni vet. Grymt bara. Men hur bra det än är, är det ändå ganska jobbigt. Jag tänkte faktiskt att jag skulle hoppa över att åka dit nästa år och ta en utomlandsresa istället typ. Men så släpptes ju Lars Winnerbäck till nästa år redan på lördagkvällen så det är väl bara att börja tagga antar jag.

Ikväll fyller min Bjurbäck 20 år, riktigt tufft alltså. Grattis till den bruttan!

En liten sak till bara. Vad är grejen med Justin Bieber? Varför älskar alla småbrudar honom? Förstår bara inte. Han sjunger som en tjej och ser ut som ett barn. Men det kan ju vara gulligt. Åh, herregud. Nu var det en tjej som fick träffa honom. Hon var väl ganska så överlycklig kan man säga. Nu är det en flugJÄVEL som håller på att reta gallfeber på mig också. Jag får panik på den snart, fy i helvete. Nu är det duschen som gäller, HAJ.