Alltså, allt handlar fan om inställning. Okej. Allt handlar inte alls om inställning, men väldigt mycket. Vet inte om jag blivit inspirerad av Blondinbellas bok eller om jag bara insett något. Om jag vill kan jag sitta här och komma på en jävla massa saker som är dåliga, men jag kan också försöka se något positivt i de där dåliga sakerna eller bara komma på andra saker som är bra. Det behöver inte vara något jättebra heller, man måste bara försöka vara nöjd med det man har och inse att det är så mycket bättre än vad många andra har det.

När jag tänker efter kan jag faktiskt inte komma på något som suger sådär jättemycket i mitt liv för tillfället. Jag går i en bra skola (sen att inte linjen är den jag vill mest i världen är en annan sak), jag har två päron som gör typ allt för mig (även om jag blir så trött på dem ibland att jag vet inte vad), jag har en inkomst (även om det är pengar jag måste betala tillbaka någongång), jag har en SNYGG pojkvän som jag gillar mest i världen (han kan ju självklart också vara lite sådär småirriterande ibland men oftast gillar jag honom), ja ni ser. En himla massa saker som man ibland kanske tar lite för givet, men som för vissa kanske är rena lyxen. Vissa har jävligt svårt för sig i skolan, vissa har inte ens några föräldrar, vissa hittar aldrig någon andra halva, vissa är sjuka och här sitter jag frisk som en nötkärna.

Det här med inställning kan ju handla om småsaker också. Som att städa till exempel. Det är ju inte särskilt roligt, tycker inte jag i alla fall, och det kommer inte bli roligt bara för att man har en bra inställning heller. Men det kanske kan bli lite mindre tråkigt. Man får se det positiva i det också, det blir ju rent och fint efteråt och är det så himla jobbigt egentligen? Och istället för att klaga över hur jobbigt det är att gå upp tidigt på morgonen kanske man istället ska vara glad för att man har något att gå upp till, vare sig det är jobb eller skola.

Nu låter jag kanske överdrivet positiv, men jag tror inte att jag alltid ger det intrycket. Jag är ganska... instängd? Hur fan lät det då? Nej men, jag är tyst och inte den som springer fram och ropar HEEEEEEJ till hela klassen på morgonen samtidigt som jag visar hela tandraden. Jag är lite lugnare, tystare och visar inte så mycket vad jag tycker. Har väl ungefär i hela mitt liv stört mig på detta, velat vara en pigg och positiv människa men aldrig riktigt lyckats ändra på mig. Jag tror jag har gett upp nu. Jag är såhär, det är inget fel i det. Jag kände igen mig läskigt mycket i Lars Winnerbäcks sommarprat som han gjorde för 3 år sedan. Så om ni vill veta hur jag känner inför saker så kan ni ju lyssna på det. Eller så kan ni göra det annars ändå, för det är himla bra. Hela 'sveriges radio-appen' är ganska grym faktiskt. Ladda ner!

Öh, det här inlägget verkar bara spåra ur och leda till ingenting. Kanske är jag lite lycklig för att jag fick ett glatt besked idag. Denna bloggen har väl sisådär en 10 läsare på sin höjd men eftersom jag inte vet vilka ni är så vill jag inte skriva vad det är riktigt. Nu kanske ni tror att jag försöker vara storbloggare, skriva hundra gånger om något som är hemligt så att ni ska bara LÄNGTA efter att komma tillbaks hit imorgon och läsa vad det är för roligt besked? Nej. Så är det inte, bara det att... Äh, jag tänker inte säga vad det är i alla fall. Nu ska jag fortsätta käka mitt äckliga godis (hur fan kan man vara så sugen på något som slutar vara gott efter 3 bitar?) och kolla på TB eller någon annan bra film på min nya favoritsida. DEN ÄR OCKSÅ HEMLIG TYVÄRR MOAHAHAHAHA. Synd för er. BYEEEEEEEEE.